Jag orkar fan inte med vissa människor alltså. Varför kan man inte bara få vara ifred? Låt mig leva mitt liv. Och sluta försöka förstöra allt för mig. Nu när jag väl mår bra, har en man i mitt liv som jag verkligen älskar.

Jag skulle kunna sätta mig och bara börja gråta ibland för hur förjävligt vissa människor beter sig. Mina tankar har börjat ta helt egna vägar, och jag vet inte hur länge jag orkar med detta jävla skit.

Fan snälla låt mig bara vara och låte mig leva mitt egna liv !

Förlåt. Jag har faktiskt inte tänkt på att jag har lämnat dig utanför. Men det var verkligen inte med meningen. Jag vet att du har gjort väldigt mycket för mig under alla dessa år.

Jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Du är ju liksom min älskade pappa. Du betyder jätte mycket för mig. Jag kommer aldrig glömma allt du gjort för mig.

Jag hoppas att du förstår att du betyder otroligt mycket för mig, även fast jag kanske inte har visat det tillräckligt mycket. Men du är faktiskt den bästa !

Igår kväll gick mina hormoner en helt egen väg. Jag blev skit deppig på kvällen, och älslingen trodde att jag var skit grinig. Och jag kunde inte tala om för honom vad det var med mig för jag visste ju inte ens själv. Så det slutade med att jag började gråta, varför vet jag inte.

Men det kan ju bli sådär när man är gravid. Hormonerna leker helt vilt. Men jag är så himla glad över att jag inte har blivit aggressiv och grinig utan jag blir mer känslig och kan börja gråta fast jag inte ens vet varför. Men det är skönt, för jag vet tjejer som har blivit griniga och dom bråkar hela tiden med deras kille. Jag skulle aldrig klara det.

Jag triv med in sambo, och han är alltid så snäll mot mig. Stöttar mig hela tiden och finns alltid där för mig. Och blir jag ledsen för ingenting, så istället för att bli sur på mig (som mitt ex blev) så skrattar han bara åt mig och säger att jag är så söt. Det är verkligen något som hjälper.

Jag har alltid haft ett dåligt självförtroende. Och det mår jag inte bra av.

Jag och älsklinen satt och kollade på tv igår och pratade lite. Så kom vi in på en konstig sak: oftast när man typ ser en snygg tjej/kille utanför hemmet, och sen när man kommer hem så ser ens egna flick-/pojkvän risig ut (hon/han kanske är nyvaken, sjuk eller någe liknande). Då börjar man ju fundera lite. Men det är typ så jag känner mig hela tiden. Det känns som att alla tjejer är så mycket snyggare än mig, för det känns som att jag ser ut som skit.

Och jag har alltid haft komplex för min kropp, speciellt min mage. För jag har alltid haft en liten "bula" nertill och den ville verkligen inte försvinna. Och jag hatar att min rumpa ska vra så platt och hängig. Jag vet inte vad jg ska göra för att må bättre. Visst, när älsklingen säger att jag ser bra ut och att han tycker att jag är snygg så känns de ju alltid lite bättre. Men ibland vet jag iksom inte om jag kan tro på det.

Men men jag får ta och träna upp mitt självförtroende.

Idag har jag vart på IKEA med mamma och gått runt lite.

Mamma fick höraatt jag var hemma idag så hon ringde och frågade om jag skulle vara hemma hela dagen, och det skulle jag. Så frågade hon om jag hade ork till en liten utflyckt tillsammans med henne och det är klart att jag har. Så säger hon att vi ska till IKEA, men bara kolla runt för hon hade inga pengar.

Men så slutade det med att man införskaffade:

- Beddset till spjälsäng.

- Bebis badlakarn.

- Toalettborste.

- Ett 100 pack värmeljus.

- 6 st nya stora glas.

Så jag blev väldigt glad av allt. Det var inte så mycket, men det är alltid en hjälp på vägen. Så när jag och älsklingen har fått pengar så ska vi till IKEA igen och köpa på oss lite mer saker. Vi måste ju verkligen ha en spjälsäng ! Men det får man ta när pengarna har rullat in. Så snart har man allt man behöver till bebisen.

Det är ju väldigt roligt att man måste sitta hemma bara för att jag inte har fått någe busskort. Och jag har inte råd att betala hela tiden, det blir över 1200 kr i månaden. Och skolan är ju inte så duktiga på att hjälpa till.

Jag var och pratade med hon som fixar busskort och det enda hon sa var att jag skulle ringa till skolkontoret i Trosa, bara för att jag är skriven där. Det var all information jag fick och sen fick jag ett nummer. När jag skulle ringa dit så var det ingen som svarade. När jag efter någon dag fick tag på dom så sa han som jobbade där att ansöknings blanketten finns att ladda ner på Trosa kommuns hemsida. Och jag tycker att skolan kunde ha sagt det till mig, dom borde ju ha koll på sådant. Men nej, här får man ta reda på allt själv.

Men men, jag hoppas att jag kan få det där j*vla busskortet snart. Jag mår skit dåligt när jag inte kan ta mig till skolan och måste sitta hemma.

Tack bror min.

Det sårade min något så enormt hårt när du inte "orkade" följa med mamma upp en liten stund för att se hur jag bor, och för att få träffa mig. Vi träffas ju så himla ofta.

Jag hade faktiskt förlåtit dig för det du sa när du fick reda på att jag var gravid. "Det är alldels för tidigt, dom är för unga". Tror du att det är roligt att få höra något sådant, och sen så får jag reda på att du också ska ha barn. Det känns lite som dubbelmoral. Tjejen din är ju liksom inte heller tillräckligt gammal, hon är ju bara ett år äldre än mig. Och hon har ju precis börja plugga.

Jag hoppas att du frstår att det sårar mig väldigt mycket att du först inte vill komma och hälsa på och sen att ni också ska ha barn efter det du sagt om mig.

Det känns som om vissa männsikor ser livet som en j*vla tävling. Och det känns som att vissa bara härmar allt som pågår i mitt liv just nu. Livet är f*n ingen j*vla tävling, lev ditt egna liv och sluta låtsas bry dig om mig.

Det är tur att jag har allt jag behöver för att orka ta all denna skit:

- Jag har min älskade mamma.

- Jag har min ÄLSKADE sambo <3

- Vi bor tillsammans där vi båda trivs.

- Vi är gravida =D

Jag hoppas f*n att folk låter mig vara snart. Jag kanske har fått dig att känna ig hotad. Åh, jag kom på det. Du vill inte att jag ska få någon uppmärksamhet, utan du vill ha all uppmärksamhet för dig själv.

Just nu känns det som att jag har tappat all min ork. Jag vill bara slippa det här med att folk ska härma ens liv som om det vore en j*vla tävling. Kan man inte bara få leva sitt egna liv utan att folk ska lägga sig i och låtsas bry sig fast dom egentligen inte gör de.