Först gick jag och väntade på att bebisen skulle vilja komma ut, sen kände jag av lite värkar på måndagen (31/1-11) då ringde jag in till förlossningen och dom tyckte att jag skulle komma in, men vi kunde ta det lugnt. Sen fick vi vara där ett tag, jag var 1 cm öppen. Dom frågade om jag ville sova kvar eller åka hem. Jag ville hem. Så jag fick värktabletter, en tablett för att livmodern skulle slappna av och en sömntablett. Så jag skulle få lite sömn den natten. Sen på morgonen på tisdagen (1/2-11) blev värkarna mycket värre. Så jag väckte älsklingen, sen ringde vi hans syster. Sen åkte vi in, då va det 3-4 minuter mellan värkarna.

Inne på förlossningen undersökte dom mig igen och då var jag fortfarande bara 1 cm öppen. Så det blev ett bad och bara vänta på att något skulle hända. Några timmar senare var det undersökning igen och då var jag 4 cm öppen. Och då blev det ett bad igen. Sen runt 17 tiden gick vattnet (värsta floden) och ca en timme senare kom våran fina dotter. Hon vägde 3460 g och var 50 cm lång. Vi fick åka hem dagen därpå.

Den enda bedövningen jag tog var bad och lustgas. Jag ville be om epidral, men det hann jag inte. Och det bästa av allt, jag sprack inte. Jag som var så otroligt rädd för att sy, det slapp jag.

Nu tre veckor senare, jag har nästan läkt helt och nästan slutat blada helt. Det är fan skönt. Vissa tar det otroligt lång tid för.

Allt är otroligt bra här hemma. Hon är min lilla guldklimp. Hon är väldigt lugn faktiskt. Kan gnälla lite när hon har ont i magen. Annars är hon jätte snäll =)